Jag var trött efter mötet, det var jag tvungen att erkänna. Med vårens första, varma solstrålar smekandes mot min hud fick jag kraft att fortsätta. Jag tog en promenad ner till centralstationen. Korsade mellan människor, skuttade åt sidan för att undvika en kollision med en barnvagn, stannade för rött ljus vid övergångsstället och lät tankarna vandra fritt. Kanske var det vårvärmen, kanske var det alla människor, kanske var det jag som gjorde att jag kände att jag helt plötsligt var tillräckligt bra. Jag kände hur jag log mot världen. Och världen log mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar