Siffrorna som försvann

Han försökte gnugga sömnen ur ögonen, men det var som om han aldrig skulle bli pigg. Det var skum belysning på caféet där han satt och drack morgonens tredje dubbel espresso. I vanliga fall gick det bra att plugga just på det här stället. Det var ganska lugnt och hade inte så många tillfällen under dagen då det välde in människor, utan lite mer av ett drop-in-café. Ljudnivån hade under morgonen var lite högre än vanligare, kaffet lite kallare och människorna lite fler. Han hade inte lyckats plugga någonting. 

Open Office-dokumentet gapade vitt och var alltså lika tomt nu som när han kom till caféet fem timmar tidigare. Lite bitter var han. Han hade ju räknat med att vara klar med uppsatsen nu, så att han fick vara ledig resten av veckan. Egentligen var det inte så mycket kvar att fixa på uppsatsen, bara korrekturläsning, förord och innehållsförteckningen. Han stirrade på det tomma vita bladet som hånandes blängde tillbaka lika vitt som snön utanför fönstret. Han ville inte gå hem. Hemma var tråkigt, kallt och ensamt. Här var det bara tråkigt och bara lite ensamt. Han stirrade på fingrarna som vilade på tangentbordet, på laptopen. Det var som om fingrarna inte ville röra på sig, som om det inte fanns några ord kvar i hans nervsystem. Han gav upp. Det skulle inte bli något förord idag, det var bara att inse. 

Han gick bort till kassan och beställde en kaffe till, stor latte med trippel espresso-shot, och en morotskaka. Lite sen lunch, men gott. Hög på socker kunde han knappt sitta still och när han försökte skriva så skakade han bara. Egentligen kanske det var för mycket koffein och en sockerchock på det. 

Han hämtade ett glas vatten och svepte det på direkten. Han kände sig genast bättre. Med påfyllt vattenglas gick han tillbaka till sitt bord och satte sig ner och var något stadigare på hand. Han placerade händerna på tangentbordet och skrev: Innehållsförteckning. Han kände lugnet landa och skakningarna började avta en aning. När han skulle skriva Sida 1, tappade han hakan. Alla siffror på tangentbordet var borta.

In the middle of the night - poetry

It only hurts when I cry

If I don't think there is no pain

I can't feel if my heart don't beat

With no heart it does not hurt

When it doesn't hurt 

There is no you.

Tema: Den oväntade torkan

Jag behövde lite hjälp på travenför att komma igång med en text, så jag bad Anna om ett tema. Temat jag fick var: Torkan. Jag lyckades vara ganska okreativ på det ämnet, men lyckades iaf skriva en text/novell som kanske går att associera in på ämnet.

Torkan

Hen kände hur hen zoomade ut, som att hen försvann. Hen var inte närvarande där på parkbänken även om hen fysiskt var där. Det var lite som att sitta och stirra på något men aldrig riktigt kunna fokusera på det, så allt förblev suddigt. Hen visste inte riktigt hur länge hen hade varit borta men när hen skakade på huvudet för att vakna till så var det mörkt och kallt. Hen drog upp dragkedjan i jackan så långt det gick och stack ner näsan i kragen. Tänk om hen hade varit omedvetandes när hen gick förbi, det skulle vara så bittert. Hen reste sig upp och sparkade lite argt på gruset under bänken. Helvete! Det var ju idag som hen skulle våga. Det var ju idag som världen skulle skifta från grått till rosa. Det var ju nu som allt skräp skulle förvandlas till glitter och hen skulle förvandlas från den fula ankungen till en vacker svan. Bara hen vågade säga hej och se henom i ögonen så skulle allt ske på en och samma gång.

Hen var glad att det inte regnade, fast det hade det inte gjort på flera veckor. Det var som om sommaren hade bestämt sig för att stanna tills december var här. Inte henom emot. Hen gillade inte snö. Regn var kanske inte favoritvädret heller, men om hen var tvungen att välja, så kom regn alltid före snö. Hen hörde kyrkklockan slå och räknade slagen, sju. Då borde det inte vara försent. Om allt var som förra veckan så skulle hen passera parkbänken om ungefär tre minuter.

Hen satte sig rastlöst ner, stampade i takt till ohörbar musik med foten. Hen önskade att hen inte hade glömt sina hörlurar hemma. Ett liv utan musik var omöjligt, som att överleva i en öken utan vatten. Hen skakade bort denna obehagliga känsla och tittade upp och såg hur hen bara var några minuter bort. Hen hoppade upp från bänken och krockade nästan med den vackraste personen hen visste. 

- Oj, hej, förlåt. Det, eh, var, eh, inte meningen. sa hen ursäktande.

- Se dig för pucko skrek hen argt, samtidigt som hen vände ryggen emot och fortsatte gå.

- Men, men, men. Rosa, glitter, svan mumlade hen knappt hörbart samtidigt som knäna veck sig och hen satte sig hastigt på marken med benen under sig.

Hen satt sådär i vad som kändes som en evighet. På knäna med huvudet nedböjt med hakan på bröstkorgen försökte hen andas. Hjärtat slog tunga långsamma slag.

När andningen, efter många om och men började återgå till lugna trygga andetag lyfte hen på huvudet och tittade upp och såg årets första snöflinga singla ner och landa precis framför henom.

When it all comes down to poetry

Hade ingen lust att skriva idag egentligen, men tvingade mig sjäv att skriva ner några rader i hopp om att texten bara skulle flyta på. Så blev inte fallet, men jag lyckades knåpa ihop någon slags form av poesi..

The low, 

mumbling pain in your heart. 

The deep growl, 

from you throath.

aching sorrow,

talking into a jar of glass

Flowing blood,

thru my veins.

Icing touch,

from your cold, cold soul

Emptiness, 

in a heartbeat.

Skrivövning 2

Jag bad min kära vän och kombo Anna om en skrivövning som jag kunde göra när jag kom hem efter jobbet. Ungefär samtidigt som jag låste upp ytterdörren så plingade det till på mailen och där hittade jag en skrivövning. 20 minuter hade jag på mig att skriva och temat var "skog". Dock fanns det ett par ord som jag var tvungen att ha med i texten. "Morgondagg, sav, benrester, plastpåse, bärnsten, skrapsår" Det var inte helt lätt att få med alla ord, men jag tror att jag lyckades ganska bra utan att få det att låta konstigt..

Hon lät handen smeka den fuktiga barken men ångrade sig genast när hon var tvungen att torka bort den klibbiga saven i gräset, som fortfarande var fuktigt av morgondagg. Hon fortsatte gå längst med älven samtidigt som hon kände värmen från den nalkande soluppgången. Plastpåsen, med allt hon ägde, dinglade lätt i hennes vänstra hand. Hon började gå närmare älven så att hon kunde hitta en bra plats för ett morgondopp. Det skulle bli en varm sommardag och skrapsåren på hennes ben behövde tvättas av. Så ett dopp i hennes ensamhet kändes alldeles underbart. Hon passerade en nyligen utbrunnen brasa, antagligen från gårdagens fiskelycka, då askan var full med benrester. Själv var hon vegetarian och nöjde sig med skogens alla bär och svampar när hösten kom. Hon klättrade ner för stenarna till älven och doppade fötterna så fort hon kom ner. Lite småkallt, men mest avsvalkande. Hon tog av sig sitt halsband, en bärnsten som hon en gång i tiden fått av sin storasyster, och stoppade det i påsen. Hon tog ett djupt andetag och dök under vattnet. Kylan slog emot henne men efter några stora simtag kändes vattnet varmt och hon simmade upp till ytan. Solen hade gått i moln och luften var kyligare. Hon simmade tillbaka till stranden och la sig på en sommarvarm sten för att torka. Innan hon somnade tog hon på sig halsbandet igen och använde sedan platspåsen som huvudkudde. Det var det bästa hon visste. Att somna på en sommarvarm sten och känna solens strålar värma hennes hud...

Ett första försök

Tre skrivövningar blev dessa korta texter:


"Gå in på aftonbladet och läs rubrik nr 5 - skriv en text/novell utifrån den"

Hade inte tagit med Alfredsson!

De slängde in väskorna i bagageluckan på den gula taxin och kastade sig sen in i baksätet. De var sena till flyget och chauffören drog iväg i 120 km/h vilket inte förbättrade deras illamående. Att både de och taxin luftade gammal fylla, gjorde inte resan bekvämare. 

De hade alla känt varandra sedan dagis, då de bråkat om vem som kunde gunga högst. Än idag så visste ingen som egentligen hade vunnit den dagen på dagis, men det spelade mindre roll idag. Efter en hel svensexehelg var de alla väldigt slitna och även om ingen vågade erkänna det så längtade de alla hem till tvn, soffan och fötterna på bordet.

Väl framme på flygplatsen, så hade de ganska gott om tid tills det var dags att gå ombord på planet, så de traskade bort till närmsta bardisk och beställde in tre stora stark. Det var då det slog dom. Det var som om blixten slagit ner i de alla samtidigt. Ni vet, saker som bara händer en gång i livet, ödet, saker som är oundvikliga. Alla tre stannade upp samtidigt, tappade hakan och slog handen i bordet.
- Jäklar. Vi tog inte med oss Alfredsson.




"Associera till "orange" i 5 min, skriv sedan en novell utifrån dina associationer" 

Orange

Ögonen glödde hungrigt, likt en svagt brinnande lägereld. Ljuset från elden fick de vassa tänderna att glimma till. Månen sken i rött, som en spotlight, lös den upp vampyren. Som en extra solnedgång sken vampyrens hud av det blod som rann. En droppen, sakta, från underläppen, ett lätt fall till bröstkorgen. Längtan, smärtan efter att få låta tungan fånga all denna makt.Med blicken fäst på den sylvassa glimmande hörntanden, närmade de sig. En blick varmare än en spotlight fångade mitt ögonkast. Läppar, en brinnande lägereld.



"Gå in på Spotify, spellista nr 3, låt nr 10 - skriv en text/novell"

Det är lördag igen

Hen öppnade en flaska rosé i sin ensamhet, det var ju trots allt lördag. Med tråkiga tv-program, ni vet när svensk tv är som bäst, som enda sällskap var vinet en klen tröst. Inte ens det vanliga "två glas i magen-bubblet" fick henom att fnittra. Hen la upp fötterna på bordet efter att ha fyllt på glaset. Hen kollade facebook, men ingen verkade vara online. Inte för att hen egentligen ville gå ut, hen var ganska sliten efter veckans jobb. Hen sparkade av sig skorna och borrade in fötterna i pälskudden som låg på fotpallen och kände hur trötta hennes fötter var. Kanske ett fotbad? Lördagslyx med hemmaspa och rosé. Lät ju inte helt dumt. Hen knäppte upp skjortan, gled ur byxorna och satt nu enbart i underkläder. Moraklockan slog nio slag och lördagsfilmen började. En svensk klassiker. Hen kände sömnen smyga sig över henom och ännu en lördagkväll hade tagit slut.